När musikskribenten Lennart Persson dog förra året var det en stor förlust alla musikintresserade. Han hade förmågan att skriva på ett sådant sätt att jag genast vill ge mig ut och köpa en skiva han rekommenderade för att få provlyssna. Han fick ibland kritik för att han sällan beskrev musiken i annat än ganska svepande ordalag, och istället fokuserade på anekdoter om artisten. Detta var säkerligen inget misstag från den gode Perssons sida. Han hade nämligen förstått att det ändå inte går att rättvist beskriva musik i text och att hans jobb helt enkelt var att underhålla läsaren och därmed få denne att själv vilja lyssna på musiken.
När han i tidningen Sonic skrev om den lätt excentriske Hasil Adkins förklarade han varför man borde lyssna på honom i följande passage:
”Men det främsta argumentet någonsin för Hasils musik kommer nog från Sting; denna den västerländska civilisationens, den välbetalda tv-reklamens och den goda smakens främste försvarare. Han gillar nämligen inte alls Hasil Adkins. Inte alls. Han skulle nog helst bygga ett mansstort kackerlackshotell, ett sånt man bara checkar in på, aldrig ut från, och låta Hasil kravla in i det. För att dö med de andra kackerlackorna.
Men ingen annan än Sting är naiv nog att tro att han skulle göra det. Hasil skulle naturligtvis, som den sydstatsgentleman han är, hålla upp dörren och låta Sting gå in först. Och herr Sting säkert skulle göra det, så upptagen av sig själv som han är.”
Resten av krönikan är ännu bättre, men inte lika elak mot Sting. Hur som helst säger det ingenting om musiken självt, men det är underhållande och fick mig att vilja lyssna. Läs resten av Lennart Perssons text här.
//T
